Din mun är så nära min, har du bedömt avståndet fel?

Det är frost i september, och de pratar om snö i oktober. Men jag gömmer mig i minnen och blir alldeles för full på bjudet vin och spyr klockan halv tio på en hotelltoalett, men det gör inget säger du. Hånglar vid medis med någon jag känt för länge sedan, jag säger att jag smakar spya men han kysser mig ändå. Och sedan möter du upp mig i hotellrummet, och vi kramas. Aldrig har jag känt mig så närvarande men ändå så långt borta. In på klubben. Lutar huvudet mot bröstkorgen. Trängs vid utgången och du pratar med folk du kanske inte känner, du tittar och ler mot mig. Vi lämnar folkmassorna in på hotellet skrattar. Cigaretter i fönstret och ångesten vid 0330. Du ler ändå. Värmen från din hud fast vi ligger lagom långt ifrån varandra, lagom är okej. Alla har alltid bråttom i Stockholm. Fast hos dig och mig står allt stilla. Det är ljust ute. Taggtråden i bröstet. Dröm sött. Telefonens ringsignal ekar kvar stressen i tunnelbanan, 2 biljetter tack, två minuter kvar och där står du och jag. Stockholm central, huvudet mot din axel och visst känns det här bra? Visst känner du det? Träden är så vackra på hösten, men så sorgliga för snart dör de. Låt oss ta ett flyg till var som helst. Och jajaja! Ta mig dit verkligheten inte når oss och vinden inte känns. 22 timmar räcker trots allt.